Varför jag?!

Tiden bara springer iväg! Det har hunnit gå 3 veckor sedan jag skrev sist och två av dessa har jag varit i Lulé. De två veckorna gick i ett. Jobbade mellan 7-18 varje dag och på kvällarna besökte jag mina nära och kära. Så mysigt att träffas! Vi ses oftare nu än när vi bodde i Karlstad! :)

Återväde till Novosibirsk i måndags efter en helg i sthlm. Jo, det blev lite shopping...såå bra stad för shopping. I like! :) Tack Mallan för logi och sällskap!

Resan till Nsk gick via Moskva. Sist jag anlände till Moskva väntade en chaufför på mig (se tidigare inlägg) ;) så då hann jag inte med att reflektera över hur det såg ut. Det är nämligen så att även denna flygplats har en terminal för inrikes och en terminal för utrikes. Inget konstigt med det. Dessvärre måste man färdas med taxi/buss för att ta sig mellan terminalerna. Trots att de bara ligger ett stenkast ifrån varandra så tar färdmedlet drygt 20 minuter.

Hur skulle jag färdas mellan terminalerna? Hann inte mer än entra ankomsthallen förrän jag blev påhoppad av en hop med taxichaufförer. Hjälp, de var så påträngande och energiska!! De skulle ha ca. 400 SEK för den korta turen...Nej tack, lurad skulle jag minnsann inte bli! Jag envisades istället med att ta bussen, vilken jag även hört skulle vara gratis när man ska flyga vidare.

Hur hittade jag ut? Alla trängdes och jag visste ju knappt åt vilket håll jag skulle gå! Väl ute kom nästa undran: Vilken buss var det då?! Inga skyltar som jag kunde tolka...jag ställde mig ibland folkmängden som verkade stå och vänta. Så kom en buss och alla trängdes för att komma med. Svensk som man är ställde jag mig i "kö". Så var den bussen full. Hmm...ja, tur att jag inte hade bråttom, jag hade ju ca. 8h på mig innan mitt flyg skulle lyfta. Dessvärre blev jag lite osäker på om det var dessa bussar som jag skulle åka med.

Tillslut fick jag syn på två tjejer från flyget som jag skyndade fram till. De var inte lika glada som jag var i att träffa någon som jag kunde kommunicera med...tillslut kom det en buss som det stod Aeroflot på. Tjejerna viftade med var sin biljett och bussen plockade upp dem men vägrade att ta med mig eftersom jag inte hade den där sketna biljetten!! Varför sa inte tjejerna något?! :( Bussen åkte och kvar stod jag. Det var bara att gå in igen. med all packning, för att leta reda på Aeroflots disk. Påhoppen av taxichaffisarna började igen...de såg sin chans återigen men njet, jag skulle inte gå på det! Hur länge jag än skulle behöva vänta så skulle jag ta buss! Jag väntade i 1,5h innan nästa buss kom.

Väl på inrikesterminalen så slog jag mig ner i det enda fik som finns innan säkerhetskontrollen. Kontrollen kan du inte gå igenom förrän det är incheckningsdags. Tillägga bör att detta inte är någon estetisk fin plats. Här skulle jag alltså tillbringa drygt 3h innan jag fick checka in. En herre i 50-års åldern spanade frisk i en lång stund innan han tog mod till sig och kom fram. Han kunde nästan ingen engelska men insisterade ändå på att prata med mig. Jag var verkligen inte trevlig med honom och ändå tjatade han på i säkert 1h innan hans namn ropades ut i högtalarna. Tack och lov för det!

Säkerhetskontrollen - koll av biljett och pass och av med skor och allt annat som kan verka mystiskt. Alla ryssar tar på sig skydd på fötterna för att gå de två metrarna genom kontrollen, stor vits?! Man ser vilka som är utlänningar... hatar redan dessa säkerhetskontroller. Fick betala för 4 kg övervikt vid incheckningen...det behövde inte den ryska damen med övervikt brevid mig! Snacka om skillnad. Jag kunde inte hålla mig utan var tvungen att ifrågasätta. Hon medgav att de gör som de vill...så hade jag valt andra kön så hade jag förmodligen sluppit betala! Eller kanske inte?! Jag är ju utlänning! :(

Framför mig i gaten stod en aspackad ryss. Jag svär på att han aldrig hade kommit med på planet om vi hade varit i Sverige. Han började givetvis att prata till mig, på ryska, högt så att alla vände sig om och tittade på mig...han hamnade även granne med mig på planet. Frustandes och vaggandes satt han så i sätet brevid mig. Hjälp, varför just jag?! Tack och lov hann vi inte ens lyfta innan han ranglade iväg till toaletten och där förblev han hela resan.

Tacka vet jag Sverige men jag är glad för att få vara med min pöjk! ;)